Jag börjar bli så innerligt trött på den här provokationskonsttrenden som pågår just nu. Det är visst den enda typen av konst som media fokuserar på just nu, och det gör mig så förbannat uttråkad.

Lyssnade på Lars Vilks igår i Aschbergs pratprogram på radio1 (lyssna här om du vill), den människan har tappat förståndet när han går med i anti-islamistiska föreningar och öppet stöder högerextremistiska grupper och ser det som en del i ett konstprojekt. Radioyssnare fick ringa in och ställa frågor och kommentera, jag höll med väldigt många när det tog upp frågan vad man kan göra i konstens namn? Visst, hans verk handlar om yttrandefrihet, men var har hans sinne för etik och normal HYFS tagit vägen, när han trampar på så många fötter och gör så många väldigt väldigt ledsna bara för sin egen konstnärliga vinning. Var ska gränsen gå? Kan man bränna ner moskéer och kalla det konst?

Foto: Sverigesradio.se

Sen har vi då den här fjärilsutställningen som det stått en hel del i tidningarna om senaste veckan. Konstnären Nathalia Edelmont använder sig av tusentals fjärilar och insekter till sina verk, och många av dem är extremt sällsynta och fridlysta. Jag läste i DN om hur hon åker världen runt och köpslår med skumma insektsamlare för att få tag på de allra vackraste till sina collage.

”Men jag kan ingenting om insekter, de talar om dem med latinska namn, men jag kan bara färg. Jag säger ”har ni röda? blå? Den där turkosa med ränder som jag fick förra året, har du fler av dem?” säger Nathalia Edenmont och skrattar”  läser jag i reportaget.

Foto: DN

Lägg ner, säger jag bara. Börja måla i akryl i stället för att använda dig av fridlysta djur.

(Hon och Wetterling Gallery - där verken visas just nu – är förresten polisanmälda)

Och ytterligare en stor konstprovokation denna vecka är ju filmen ”Kungaexperimentet” där reklamaren/amatörkonstnären Karl Fredrik Mattson visar hur han gått till väga för att tillverka det falskmynt som varit i omlopp den senaste tiden. Ett år, och en hel del pengar, har han lagt ner på ett projekt som han inte ens kan förklara varför han gjorde. ”Det lämnar jag till betraktaren och publiken” är det enda han kan svara, och då tycker jag projektet faller pladask. Visst, han har varit ambitiös och jobbat hårt med det här, men vad är tanken bakom? Om man inte ens kan förklara varför man gör ett sådan verk är det ju ingen vits med det.

Foto: SVT

Sen har vi ju Anna Odells konst-psykos, NUG´s grafittiverk, Makode Lindes tårta för att nämna några… Jag längtar till den här trenden går över och vi kan börja se ett nytt konstklimat, där provokation och uppretning inte är det viktiga, för nu börjar jag bara gäspa.

Ge mig lite hantverksskicklighet och nya roliga idéer!