Kebnekaise i ösregn.

Kebnekaise fjällstation en regnig lördag. Vår guidade tur uppför bergets östra sida blev inställd så vi tog västra leden själva.

Redo för att bestiga Sveriges högsta berg!

Karin.

Ylva.

Dimman tätnade.

Och dimman tätnade ännu mer!

Ungefär här bestämde vi oss för att vända… Det var blött, stenarna var hala och det var läskigt brant. Ingen russin, choklad och glada tillrop kunde få mig att gå vidare. Man skulle ju ner också.

Lättad över att vi börjar gå nedåt igen.

Therese tog snövägen.

Ibland klarnade det lite och då fick man se hur det egentligen såg ut!

Karin tog sig hela vägen upp till toppen – vilken hjältinna! Vi köpte en tröja till henne såklart.

På fjällstationen drack vi rödvin och spelade kort. Möra i kroppen.

Dagen efter skulle vi vandra till Nikkaloukta, här ser jag lite trött ut…

Men det regnade inte och vi gick genom ett fantastiskt landskap som så smått hade börjat skifta i höstfärger.

Härligt att få dricka direkt ur jokken.

Den enda renen jag såg! Misstänker att det stod fler i dimman men de såg man ju inte.

Tessan fick bära två väskor för somliga hade väldigt väldigt ont i fötterna.

På vägen åt vi renburgare på Lap Dånalds!

De har hutlösa priser i Lappland men det var förbannat gott.

Våffla med grädde och hjortronsylt. Även det var förbannat gott.

Jag är hooked on fjällvandring, men bestiga berg är nog inte min grej. Framför allt inte i dimma och regn.. Men vilket äventyr!

2 svar till “Kebnekaise i ösregn.“

  1. Tess skriver:

    Jag vill ha en till våffla!! och lite ofrissigare hår… :-)
    Jättefina bilder, men det är det ju alltid när du plockar fram kameran!

    Kram!

  2. Carina skriver:

    Vilka magiska bilder! Ett äventyr att alltid minnas!

Lämna ett svar