Så här kände jag mig när jag var och handlade idag. Lillan gallskrek och ville inte ligga ner, och jag var helt svettig. Men först erbjöd sig en snäll dam att ställa upp min korg på bandet, och en annan kvinna la upp mina varor. Sen frågade kassörskan om jag ville ha hjälp att plocka ner sakerna i kassen och lägga under vagnen. Efter det skulle jag hämta ett paket med en madrass till spjälsängen, men det var alldeles för stort för mig att kånka hem. Då ville farbrorn bakom mig i kön skjutsa hem paketet till oss. Jag stammade fram ett ”nej tack det går bra, jag hämtar det i morgon i stället” men jag borde tackat ja kom jag på efteråt…
Är det vänliga veckan eller vad?