En doktor Westerlund!

Den allra finaste ank-telefonen.

Morfars ransoneringskort från kriget. Kan vara bra att ha.

Min mormor hade en fantastisk lägenhet i lärkstaden, full med intressanta prylar. Hon hade verkligen en alldeles egen inredningsstil, mycket blommiga mönster, färgglada väggar, pappersblommor, prydnadsankor, lustiga små djur som stod lite här och var, en grönrosa stor venetiansk glaskrona, massor av böcker… och ett underbart pysselrum fullt med tyger, crèpepapper, och lådor med knappar och piprensare. Jag har försökt spara så mycket som det går, jag vet att jag kommer ångra mig om några år när jag förhoppningsvis bor lite större, om jag inte har tagit vara på saker som jag verkligen tycker om. Just nu har jag försökt sortera en del och packat ned i kartogner, men de finaste sakerna har jag såklart framme, som den här fina silverfisken ovan.

Nu är hela lägenheten tömd och nycklarna lämnade, det känns väldigt märkligt. Jag har tagit en del foton på lägenheten som inom en snar framtid kommer upp här på bloggen. Jag tänkte redan i somras att jag skulle göra ett inredningsreportage om mormors lägenhet, men det blev aldrig av, och sedan blev hon dålig. Men det är ju inte för sent i och för sig… Fotona finns ju kvar, men inte mormor. Ja, det tål att tänkas på.

Detta inlägg postades den söndag, 1 april, 2012 kl 07:24 i kategorin Fotografering, Konst, Litteratur, Mat, Mode, Okategoriserade, inredning, inspiration. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.